Idag kom det ett oväntat samtal från min biologiska pappa. Jag har inte berättat så mycket om honom här på bloggen. Det kan bero på att jag inte träffat honom sedan jag var 1 år pga olika anledningar. Vad och varför vill jag inte gå in på så mycket just nu men det beror även där pga missbruk och kriminalitet. Men alla vill väll träffa sin biologiska pappa eller? Eller inte? Det är frågan. Jag har redan bestämt mig dock för att träffa honom. Vi har tidigare haft kontakt via brev och telefon men mest sporadiskt från min sida. Min pappa har dock skickat ett otal nummer brev kort och annat under årens gång och alltid kommit ihåg min födelsedag.

Jag vet inte vad det kommer att innebära eller kännas för mig eller vilka känslor det kommer att röra upp när vi ses. Men jag vet att han bara inte kan dyka upp när jag är 29 år och tro att han har en pappa roll för mig. För jag har redan en fosterpappa, en pappa jag kallar för pappa. Någon som ställt upp för mig och funnits där i vått och torrt och som uppfostrat mig och gett mig den kärlek och trygghet som ett barn förtjänar.

 Jag vet inte ärligt talat om jag har plats för honom min biologiska pappa men jag kommer ångra mig om jag inte åker och träffar honom. Han har prostatacancer som är ganska långt gången och svår verkar det som så tiden är knapp säger han. Jag vet inte om jag kan lite på honom troligen inte men det är värt ett försök att träffa honom en gång allafall. Jag kan aldrig veta hur lång tid han spenderar i friheten eller i livet heller för den delen verkar det som så det blir nog av i sommar. 

Att besöka en förälder första gången i fängelset är nog ingen hit direkt. Så nu håller vi tummarna att tiden är med oss på min sida den här gången och att han klarar av att hanter friheten han just fått. Jag tar med mig sambon och King såklart<3<3<3<3